Vem ansvarar för säkerhetsdatablad? Lagkrav och roller

Vem bär ansvaret för säkerhetsdatabladet – leverantören, arbetsgivaren eller den anställde? Vi reder ut reglerna enligt REACH och Arbetsmiljöverket.

Hanteringen av kemiska produkter på en arbetsplats omges av strikta regler för att förhindra olyckor, ohälsa och miljöskador. Säkerhetsdatabladet (SDB) är det enskilt viktigaste verktyget för att förmedla riskinformation från tillverkare ända ut till den person som faktiskt hanterar produkten.

Ett vanligt missförstånd är att ansvaret för säkerhetsdatabladet ligger på en enda part. I praktiken delar leverantören, arbetsgivaren och arbetstagaren på ansvaret – men på helt olika nivåer enligt EU:s kemikalielagstiftning (REACH och CLP) och svensk arbetsmiljölagstiftning.

Leverantörens ansvar: Att upprätta och leverera

Leverantörsledet omfattar tillverkare, importörer och distributörer. Enligt artikel 31 i REACH-förordningen (EG 1907/2006) är leverantören skyldig att förse mottagaren med ett korrekt och uppdaterat säkerhetsdatablad om produkten är klassificerad som farlig, eller om den innehåller vissa farliga ämnen över fastställda gränsvärden.

Leverantörens huvudsakliga skyldigheter:

Arbetsgivarens ansvar: Kemikalieförteckning och riskbedömning

När en kemisk produkt tas emot på en arbetsplats övergår ansvaret till arbetsgivaren. Enligt Arbetsmiljöverkets föreskrifter om kemiska arbetsmiljörisker (AFS 2011:19, i nya regelstrukturen AFS 2023:10) har arbetsgivaren det yttersta ansvaret för personalens hälsa och säkerhet.

Arbetsgivarens skyldigheter gällande säkerhetsdatablad omfattar:

Arbetstagarens roll: Efterlevnad och rapportering

En enskild anställd har inget juridiskt ansvar för att upprätta eller köpa in säkerhetsdatablad, men enligt arbetsmiljölagen har arbetstagaren en tydlig medverkansskyldighet.

Arbetstagarens skyldigheter i det dagliga arbetet:

Checklista: Ansvarsfördelning i praktiken

Använd denna checklista för att säkerställa att er verksamhet hanterar ansvarskedjan korrekt:

Vanliga frågor (FAQ)

Måste säkerhetsdatabladet alltid vara på svenska i Sverige?

Ja, enligt REACH artikel 31(5) och Kemikalieinspektionens föreskrifter ska bladet tillhandahållas på det officiella språket i det land där produkten släpps ut på marknaden. På en svensk arbetsplats godkänns i regel inte engelska blad för personalen vid en tillsyn från Arbetsmiljöverket.

Hur ofta måste ett säkerhetsdatablad uppdateras?

Det finns inget fast intervall (som vart tredje år) i lagen. Det ska uppdateras av leverantören så snart ny information om faror, gränsvärden eller klassificering uppkommer. Arbetsgivaren bör dock inventera sina säkerhetsdatablad regelbundet för att säkerställa att versionen i kemikalieförteckningen överensstämmer med leverantörens senaste utgåva.

Är det lagligt att endast ha säkerhetsdatablad digitalt?

Ja, digitala säkerhetsdatablad är fullt tillåtna. Förutsättningen enligt Arbetsmiljöverket är att alla arbetstagare har praktisk tillgång till dem under arbetstid, till exempel via en surfplatta, dator eller terminal i anslutning till arbetsplatsen, utan att behöva söka lösenord eller behörigheter.

Vad ska arbetsgivaren göra om leverantören inte skickar något säkerhetsdatablad?

Arbetsgivaren måste omgående kräva in bladet från leverantören skriftligen. Om produkten är klassificerad som farlig får den enligt arbetsmiljöreglerna inte tas i bruk förrän en fullständig riskbedömning genomförts, vilket i normalfallet kräver uppgifterna från säkerhetsdatabladet.

More guides